Från Fagersta till Stockholm

Idag så var jag och morsan iväg och hälsade på dom nyblivna föräldrarna och den lille. Det var fantastiskt trevligt, liten och söt var han.

Nu har jag blivit morbror för andra gången. En tämligen trött men lycklig svåger ringde precis och berättade att det blev en liten grabb. Så nu ska vi dit och kolla på den i morgon! Känner mig lite smått chockad faktiskt!

Befinner mig för tillfället hos morsan utanför Sala där vi har firat hennes 50-års dag idag. Idag åkte även min syster in på BB, så när som helst, om inte redan, så kommer jag bli morbror för andra gången. Så nu sitter jag här och är tämligen nervös, hoppas att dom ringer snart.

Annars har det varit en intensiv vecka med skolgång. Dessutom åkte två av de kvarvarande italenskorna igår, så vi var tvugna att ta tillvara på de sista kvällarna, vilket betytt utgång onsdag, torsdag och fredag. Dock blivit lugnt alla kvällar, men sent och lite sömn, så jag känner mig rätt mör nu. Skulle egentligen gått ut i Fagersta ikväll, men skippade det och ska försöka sova lite istället. Om det nu går.

Det är inte alla gånger man blir glad av att läsa Aftonbladet, men ibland så jublar man av lycka. Som när mannen, myten, legenden och tillika amatörporrskådisen Janne Houkko bestämt sig för att fortsätta i vårt älskade Leksand. Det ger mig hopp inför den kommande säsongen.



Heja Leksand!

Idag så var det dags för första skoldagen för terminen, började kl 9 i morse, vilket jag helt fått om bakfoten då jag trodde vi började 13. Men som tur var gick jag upp vid halv 10 så jag missade bara första passet, lite klantigt att försova sig första dagen. Dessutom så hade jag lurat i en klasskompis att vi började 13 också, inte så snäll kanske. Men eftersom det bara var lite introduktion till kursen vi ska läsa, Juridik i Socialt arbete 15hp, så missade jag vi inte all för mycket någon av oss.

Efter skolan så blev den en shoppingtur på JC, där jag avklarade mina klädinköp för dom närmaste månaderna på en timme och på två olika JC affärer. Snabbt och effektivt, det är min melodi när det gäller klädinköp. Blev ett par jeans, två skjortor och lite kallingar. Efter det så vart det en sväng till universitetet där jag skötte lite praktiska saker, som att skriva ut scheman så att jag slipper fler överraskningar på mornarna. Dessutom lyckades jag få tag på två böcker till kursen, vilket sparar mig ett antal hundralappar.

Dessutom så ska jag snart iväg på min första lektion/föreläsning i italienska, vilket ska bli otroligt kul. Känner mig faktiskt mer taggad inför att läsa italienska än programmet. Kanske nyhetens behag, vem vet, kul ska det i alla fall bli. Så tills nästa gång, ciao tutti.

Så var jag inne på min sista dag på mitt första sommarlov som universitetsstuderande. Vilket ger ganska blandade känslor, det ska bli kul att träffa alla klasskompisar och läsa igen, men samtidigt har det vart en fantastisk sommar, trots att vädret har lämnat en del att önska. Dessutom så flyttar alla italienare som jag hängt med under sommaren hem igen denna och nästa vecka, vilket känns väldigt trist, som tur är verkar vi få en riktigt sjysst korridor denna termin också.

Igår så arbetade jag sista dagen för sommaren på jobbet, vilket kändes skönt, fast jag har trivits bra med mitt sommarjobb. Men antagligen så blir det att jobba lite extra där i höst också. Efteråt så vart det storstädning av rummet och tvätt. Lika bra att sköta allt tråkigt jobb på en gång. Sen ett mycket glatt återseende när Elinor och Ola kom tillbaka efter att ha spenderat sommaren i Skåne.

Idag kommer Mange och Dennis till Stockholm, så det blir en vända på stan och sen derby mellan AIK - Hammarby. Så det blir att avsluta sommarlovet på bästa sätt med fotboll och öl i trevligt sällskap! För i morgon tar allvaret vid igen, då både socionomstuderandet börjar igen och även min italienska kurs.

För exakt 365 dagar sedan så lastade jag med morsans hjälp bilen full med grejer och förflyttade dessa och mig själv från Fagersta till Stockholm. Vid den tidpunkten så hade jag egentligen ingen aning om vad som låg framför mig. Jag visste var jag skulle bo och vad jag skulle plugga, men så mycket mer än så visste jag inte. Hade enbart varit i Stockholm ett fåtal gånger, men ändå kändes det som ett naturligt val att flytta hit. Jag ville helt enkelt göra någonting annat än att bara stå och montera värmeridåer fem dagar i veckan och supa sig dyngrak varje helg. Så sagt och gjort, Stockholm fick det bli och nu har jag bott här i ett år och trivs bättre och bättre ju längre tiden går. I början så kändes det väldigt konstigt att bo här, allting var så stort och anonymt. Hittade gjorde jag inte heller, det tog flera månader, om inte hela höstterminen innan jag började få koll på var saker och ting låg i stan. Men nu känns det verkligen som att detta är min hemstad.

Med ett års perspektiv på det hela så måste jag säga att flytten till Stockholm känns som helt rätt beslut, alla nya människor jag har lärt känna, allt nytt jag har lärt mig, alla saker som jag gjort har varit otroligt utvecklande, det känns nästan overkligt att tänka tillbaka på det året som har gått. Känner mig som en annan person än den jag var när jag flyttade hit. På ett sätt så känns det som igår jag flyttade hit, men om jag tänker på allt som har hänt det senaste året så känns det som en hel evighet. Men samtidigt som jag trivs som fisken i vattnet här i Stockholm så finns det stunder då jag saknar Fagersta, eller egentligen så är det alla polare hemma som jag saknar, själva staden känner jag mig rätt färdig med, som tur var har det blivit en del hemresor under året och jag har även fått ett antal trevliga besök i min lilla studentlya.

Någon längre sammanfattning av året som gått känns ganska irrelevant eftersom det mesta redan finns nedskrivet här. Jag är glad att jag har haft den här bloggen för att kunna skriva vad som händer i livet, jag finner ett otroligt stort nöje i att kunna gå tillbaka i efterhand och ha koll på vad jag gjort när och hur. Det skänker någon sorts av ordning och trygghet i en tidvis kaosartad tillvaro. Men nog om detta, första året är avklarat och jag har ett x-antal år kvar här i Stockholm, nya människor att lära känna och nya saker att uppleva.

Korridoren börjar åter fyllas med nya individer, igår flyttade en tjeck och en italienare in, så snackade en del med dom i köket och det verkar vara trevliga personer. Snart lär resten av dom lediga rummen fyllas också, hoppas att det blir en lika bra korridor i höst som det var under våren. Annars så är jag fortfarande sjuk, bättre än igår i alla fall så jag är nog rätt skaplig fram emot helgen. Orkade i alla fall vara lite social igår och umgicks lite med italienarna. Dessutom var Paolos föräldrar där, som uppfyllde myten om att folk från Sardinien är jävligt korta. Käkade lite Sardinska kakor och drack nån sorts enbärsliknande likör, gott värre.

Efter att förra veckan ha fått se person efter person sjukskriva sig från jobbet och sett boende efter boende bli förkylda så stog det inte på innan jag själv skulle bli sjuk. Började känna mig krasslig i fredags och lördags och i söndags brakade helvetet lös. En riktig dyngförkylning. Var på jobbet till kl 2 idag i alla fall, men sen gick det inte. Tänkte först släpa mig till jobbet i morgon, men ångrade mig och sjukskrev mig, känns surt som fan, men sånt är livet. Nu hinner jag kolla lite på OS i alla fall, är ledig onsdag-torsdag, så förhoppningsvis hinner jag tillfriskna till helgen, som blir min sista på jobbet innan skolan startar på tisdag.

Annars så var helgen rätt bra trots sjukdom, hoppade in och jobbade för en annan som var sjuk på lördagen innan jag tog tåget till Västerås för att hälsa på Lone, Martin och Dag. Fick offra mig i rollen som morbror och hoppa studsmatta och leka lite. På kvällen så blev det ett par öl och whiskey och stora och små diskussioner.

På söndagen så var det 5-års kalas för Dag med en massa folk, vilket var trevligt, men lite drygt då jag inte var i toppform. En brokig skara människor var det i alla fall, med släkt och vänner till Lone och Martin.

Men nu ska jag försöka vila mig i form! Peace

Nu är årets andra festival, Way out west i Göteborg, avklarad. Tillsammans med Staffan, Janne och Klas blev det bilfärd från Stockholm till Göteborg i Torsdags. Av ett antal olika anledningar, där stövelletande nog var den största, så tog det närmare 8 timmar för oss att ta oss de 45 milen till Göteborg, vilket ledde till att vi tyvärr missade Buzzcocks klubbspelning. Tror dock inte vi hade lyckats se dom ändå, då det enligt uppgift var sjukt mycket folk som ville in. Bilfärden var i alla fall trevlig med Staffans fyndiga och välgjorde frågesport. Vid 12 tiden var vi framme i Göteborg, där vi efter några felkörningar mötte upp med Dennis som för tillfället är bosatt i Götet. Drog hem till honom och dumpade av grejerna, innan vi drog på ett riktigt sunkigt rockhak, men dom hade öl och stängde sent, så det fick duga. Efter lite fyllekäk så var vi hemma vid halv 6 tiden, så det blev inte så mycket sömn.



Sen på fredagen så började festivalen på riktigt och detta är min högst subjektiva uppfattning om spelningarna och festivalen i stort.

Fredagen:
Började med att se lite av Kenge Kenge, ett Kenyanskt folkband, trevliga rytmer, men blir lite enformigt. Sen såg vi väldigt lite av Iron & Wine innan vi tog oss en ölpaus. Sen var det dags för The Sonics, såg dock bara tre låtar innan jag och Dennis bestämde oss för att se Looptroop istället.



Looptroop hade en tämligen otacksam uppgift att spela så pass tidigt på en stor scen, dessutom var det dåligt med folk på spelningen så röjkänslan som dom hade på Peace and Love infann sig aldrig riktigt, men dom gjorde i alla fall sitt bästa. Bäst var Promoes freestyle om FRA. Betyg 3/5



Nästa spelning var Franz Ferdinand, vilket jag sett fram emot länge att få se. Och dom gjorde mig inte besviken utan levererade hits på löpande band och ett skönt röj. Stack lite innan spelningen vilket gjorde att jag missade favoritlåten "Outsiders", vilket var lite surt, men en bra spelning var det. Betyg 3/5.



Sen följde Sonic Youth, The National och Sigur Ros som jag inte koncentrerade mig tillräckligt på för att ge något utförligt utlåtande. The National var i alla fall riktigt bra, har tyvärr aldrig lyssnat på dom förut, vilket gör det lite svårt att bedöma dom rättvist. Sonic Youth var också bra, lite för mycket utsvävningar dock. Under Sigur Ros så satt vi antingen och drack öl och kollade eller stog och väntade på Broder Daniel, men det var en mäktig show.



Sedan följde den spelningen som jag sett fram emot absolut mest på festivalen. Broder Daniel, ett av mina absoluta favoritband genom tiderna och som har följt med mig under tonåren skulle göra sin sista konsert någonsin, för att hedra gitarristen Anders Göthberg som tog livet av sig i våras. Konserten var fullständigt magisk, har aldrig hört Broder Daniel så tajta förut och låtschemat kunde inte ha varit mycket bättre. Henrik röst var så där härligt halvfalsk och harmonierna satt precis som dom skulle. Känslosamt vart det också när Henrik hyllade Anders och publiken vrålade hans namn, medan tårarna och maskaran rann på pandatjejerna (och killarna?) längst fram vid scenen. Betyget kan inte bli något annat än 5/5.



Där slutade kvällen då alla var jävligt möra efter att ha stått en hel dag. Så vi struntade i att klubba och drog hem och sov i stället.

Lördagen började med att vi såg sista låten med Kelis, innan vi gick och såg Caesars i tältet. En bra spelning där de lite äldre hitsen var de som väckte mest glädje i publiken. Jocke Åhlund var på sällan skådat röj humör och tog åt sig det mesta av uppmärksamheten. Betyg 3/5.

Sen en liten rödvinspaus innan vi återvände till tältet och kollade på Silverbullit, jävligt mäktig spelning. Deras musik är som gjord för att spelas i ett tält. Missade tyvärr "Run" som dom körde i början av konserten. Betyg 4/5.

Såg sedan slutet på Lil' Kims konsert medan vi väntade på Håkan, vilket med största säkerhet var den sämsta spelningen på hela festivalen. Håkans spelning var precis vad man kunde vänta sig, energisk och känslosam och ett härligt publiktryck. Finns ingen svensk artist förutom Thåström som har ett sånt fantastiskt låtgalleri att välja mellan. Bäst var "känn ingen sorg för mig göteborg" som fick hemmapubliken helt lyrisk och den vackra avslutningen i "Det är så jag säger det". Betyg 4/5.

Direkt efter spelade Flaming Lips, har lyssnat lite för lite på dom, men deras scenshow var festivalens bästa. Med konfettiregn, dansande teletubbies, laserstrålar och sångaren som gör entre i en stor plastboll. Betyg 3/5 för spelningen och 5/5 för showen.

Sen kollade vi lite på Neil Young innan vi bestämde oss för att sticka på klubb, för att inte riskera att inte komma in. Väl där var det packat med folk, tog en halvtimme för att beställa öl. Men det var det värt, för på klubben spelade "Holy Fuck", som körde nån form av elektroniskrock med två synthare, bas och trummor. Vilket visade sig vara en mycket lyckad kombination som fick igång ett otroligt ös, betyg 4/5. När spelningen var klar så stannde vi tills klubben stängde vid 3, sen fyllekäk och hemfärd.

Igår var det dags för hemfärd efter en stadig brunch, på Café Tintin, för andra dagen i rad. Hemfärden gick sedan hyfsat bra, trots ett stundtals ihärdigt regnande. Var hemma vid halv 12 tiden på kvällen.

Sammantaget så har det varit en fantastisk helg i underbart sällskap. Andra året i rad på Way out west, och om inget oförutsett inträffar så blir det samma ska nästa år.

Har för någon timme sedan bevittnat det oerhört spännande returmötet i CL-kvalet mellan Basel och IFK. Höll på att avlida av spänning när det står 2-2 och Göteborg har gjort en jättematch, då inträffar inget annat än en ren jävla domarskandal, felaktig straff, 3-2 till Basel och hej då Europa. All heder dock till Göteborg idag som förtjänade ett avancemang.

Annars så har dagen varit seg, sov dåligt i natt, vaknade till och från och nojade att jag skulle försova mig igen. Rätt bra dag på jobbet dock, även om jag höll på att somna till flera gånger. Lär ta och försöka få mig lite sömn nu så man är hyfsat fräsh inför morgondagens resa till Götet och Way out West. En av dom största höjdpunkterna redan under fredagskvällen då Buzzcocks spelar på klubb. Hoppas bara att vi kommer in, det är en konsert jag absolut inte vill missa.

Sämsta dagen på länge, möjligtvis den sämsta på hela sommaren. Vaknade kl 10, då jag skulle befunnit mig på jobbet för 2 timmar sedan. Känner mig allmänt förvirrad och ringer till jobbet där chefen inte ens visste att jag var borta och ingen har ringt vilket känns lite dåligt. Upptäcker sedan att jag måste ha gått upp på morgonen och duschat och borstat tänderna. Vilket jag inte kommer ihåg, men tandborsten och handduken är blöta. Måste sedan ha däckat av totalt, vilket är både skumt och lite läskigt. Dessutom så är det jävligt trist väder ute idag vilket inte gör mig på bättre humör. Måste i alla fall ner på stan och inhandla åtminstonde en väckarklocka.

Något som är positivt är i alla fall att gratistidningarna har börjat getts ut igen efter sommaruppehållet vilket betyder ett slut på alla tråkiga väntetider i tunnelbanan.

Ännu en helg har kommit i antågande, egentligen spelar det ingen större roll för mig vilken veckodag det är då jag jobbar på schema och då man får planera in festligheter och annat skoj till de ledigheter man har. Men denna helg så har i alla fall Patte behagat sig hit till Stockholm, så trots jobb i morse så blev det förfest i den numera tämligen välbekanta lyan i Gubbängen. Men bangade utgången på Debaser, vilket enligt uppgift var ett bra val då det varit sämre än vanligt. I morgon jobbar jag i alla fall eftermiddag, så ikväll blir det nog lite mera ös på festandet. Står i beredskap att röra mig ut till de södra förorterna inom en snar framtid, sen blir det öldrickande i bästa tänkbara sällskap, innan vi beger oss till Trägår'n, vilket bäddar för ytterligare en succe kväll.

På torsdag så bär det av mot en av sommarens absoluta höjdpunkter, nämligen Way out West i den vackraste av västkustens städer, Göteborg. Blev otroligt pepp efter att ha insett att Buzzcocks spelar på klubb under torsdagskvällen, vilket innebär att dem inte krockar med något annat jag vill se, stor lycka.

Men nu är det dags för duschen, sen ska jag med hjälp av Storstockholms lokaltrafik ta mig till Bordsvägen och mina vapenbröder.