Från Fagersta till Stockholm

Och det kan ha varit den bästa helgen någonsin. Jag är så jävla tillfreds med livet nu.

Kanske, eller högst troligen den bästa veckan någonsin. Allt har gått så snabbt så jag hinner knappt med, börjar vänja mig vid tanken, men upptäcker fortfarande mig själv med att helt plötsligt bara sitta och le för mig själv.
Pluggandet har kommit i andra hand, fast igår fick jag i alla fall en bok färdigläst. Ska göra ett försök att få lite till gjort idag också och sedan besöka mina kära söderortskamrater.

Veckans låt bland många andra
Paul Simon - You can call me Al

Jag kan inte sova, jag är för glad för det. Livet är förjävla bra ibland!

Igår ställde undertecknad till med ett hejdundrande kalas i min lilla lya då ett stort sällskap från min kära klass behagade sig hit för en kväll i popens tecken. Hade fixat playlisten fylld av underbar popmusik och samlat på mig ett gott partyhumör. Dagen startades i alla fall i skolan med PF. För en gångs skull så var det faktiskt riktigt intressant och vi hade en givande diskussion om klimatet i klassen. Sen drog jag med CarKaz till bolaget och sedan vidare hem till mig, där damerna först lovade att dom skulle laga mat åt mig under tiden jag tog hand om tvätten. Detta löfte uppfylldes dock inte, istället fick det bli käk från professorn. Sen korkades ölen och vinet upp innan folk började droppa in. Blev en riktigt bra uppslutning med både klasskamrater och lite annat löst folk. När promillehalten hade vuxit sig starkare ackompanjerad av den underbara musik så begav vi oss vidare mot Mariatorget och Baba Sonic där vi drack och dansade natten lång innan vi tog en taxi hem till Kass på Lidingö för en mindre efterfest.



Vaknade mindre pigg idag, men det blev ett mycket trevlig bakfylledags häng i CarKaz sällskap. Dom fick även den stora äran att författa ett gästblogginlägg. Stort tack till dessa pärlor i vardagen. Pallrade mig sedan hem vid 17-tiden och har sedan dess vart otroligt oproduktiv. Men i morgon och i helgen ska jag fan ta tag i pluggandet.

Och sen kan man undra vad det är för fel på den svenska poliskåren. Jag tror tyvärr inte det handlar om några enstaka individer som är rötägg. Det finns rötägg i alla yrkeskårer som den gamla klyshan säger, men de verkar vara tämligen vanligt förekommande hos den svenska polisen.

Visste ni att..?


* Jon gillar inte att snusa i sängen men han gillar däremot att sova med en kökstrasa.
* Han har just idag på sig ett par kalsonger med Che Guavara som han fått av sin mamma. De finns tydligen att köpa på H&M
* Jon tycker det är hemskt med betjänter men skulle kunna ta sig en städerska.
* Jon är inte förtjust i ketchup eller komediserien vänner men han älskar däremot serien Scrubs.
* I skolan får Jon bra betyg (förutom under en kurs då han somnade till lärarens sövande stämma)och är mycket omtyckt. Han är klassrepresentant sen 2 veckor tillbaka och sköter detta uppdrag med bravur.
* Han hörs och syns, delar gärna med sig av sina politiska åsikter och smörar lite för lärarna.
* Jon är söt och kramgo, som en klok nallebjörn! Men vill du ha en chans att fånga hans solidariska varma hjärta behöver du vara under 18 år eller över 30 samt helst ha någon form av defekt.
* Jon vill gärna att människor går fram och pratar med honom på tunnelbanan eller bussen. Ibland när han ser lite trött och hängig ut så behöver han en kram.

Gästbloggare:
Carolina & Kassandra (två av jons bästiiiiisar)

Den gångna helgen tillhör kategorin lyckade. I fredags så hade vi som jag tidigare nämnt korridormiddag, vilket var omåttligt trevligt. I lördag sen så vart det en riktigt soft dag, men lite matlagning och ett gympass på dagen. Senare på kvällen så tog jag mig ner till grannhuset och hälsade på. Tänkte mig en kortvisit men jag vart kvar där ändå till kl 12, då jag drog en snabbis på korridorsfest, vilket dock var tämligen segt så jag drog tillbaka till grannhuset. Har redan lärt känna mer folk den här terminen än vad jag gjorde på hela förra. Om det beror på ren tur med korridorerna eller att jag är mer social nu vette fan, lutar åt en kombination.



I söndags sen så vart det också mest slött, förutom gymmet. På aftonen så blev det en traditionsenlig vända till Staffan och Janne ute i Gubbängen. Först lekte jag och Janne musiknördar innan Kenan ringde och bjöd in oss till hans lya i Nacka för att lira lite "Rock band". Så vi tog oss dit och väl där väntade en kanonafton där vi röjde loss som om vi redan var rockstjärnor. Några öl och lite chips slank även ner. Stor heder åt Kenans gästfrihet! Hade sedan osannolik tur när jag skulle hem med bussarna, vilket kortade ner min restid med en halvtimme. Ibland måste man älska stockholms lokaltrafik!



Denna vecka har dock börjat sämre, var jävligt trött när jag vaknade. Vart inget grupparbete idag, så istället har jag hunnit spilla ut mitt smör, mitt morgonkaffe, skurit mig i tummen och städat. Nu måste jag nog snart bege mig ut och gå innan jag kryper ur skinnet av rastlöshet. Är fint väder idag, så funderar på om man ska ta med sig kameran och knäppa lite kort!