Igår var det konsertdags. Och det var ingen ströartist som helst, utan Håkan Hellström som skulle ses. Börjar tappa räkningen hur många kosterter jag varit på med Håkan, men det är alltid en otrolig upplevelse varje gång. I vilket fall så grundade vi lite lätt med öl och vin i en park på Djurgården innan vi drog i vidare till Cirkus.
Strax efter klockan 19:30 igår trädde den alltid lika fantastiske Håkan Hellström in på scenen och drog igång en kavalkad av hits ur den enorma låtrepertoar som han besitter. Första 3-4 låtarna märktes det att han varit på turné ett tag och det kändes lite slitet, men fortfarande väldigt bra. Men snart började publiken komma igång på riktigt vilket även ökade energin på scenen. När en av mina favoritlåtar "Man måste dö några gånger innan man kan leva" drog igång kändes det som konserten startade på riktigt. Sedan gjorde Håkan det som han är bäst på, bjuder på euforiska explosioner blandat med hjärtekrossande ballader. Ytterligare en av favoritlåtarna "Vid protesfabrikens stängsel" framfördes, vilket var såväl oväntat som väldigt välkommet då han varken körde den eller "man måste dö några gånger" på Hovet. När sedan den fantastiska "Du är snart där" hade klingat ut och Håkan + bandet tackade på publiken var det tre ytterst nöjda blivande socionomer som vandrade ut i den ljumma Stockholmskvällen.
