En sån helg

Har redan kommit halvvägs genom ytterligare en vecka, en vecka med bara två dagar på praktiken då jag är ledig idag och då vi ska sköta studiebesök i morgon och på fredag. Har i vilket fall varit två bra dagar på praktiken och just nu känns det mest som det rullar på då jag är fullt delaktig i arbetet. Nu ser jag mest fram emot att få komma ut och jobba på riktigt, blir en bra start och en bra erfarenhet som Socialsekreterare på försörjningsstöd i Hägersten/Liljeholmen i sommar.

Annars så var den gågna helgen något utöver det vanliga. Den bästa helgen på mycket länge. Helgen började egentligen lite smått i torsdags, då undertecknad fyllde inte mindre än 24 år. Blev firad av min kära flickvän med mat och dryck.



Sedan på fredagen så var planen att jag och Liufen skulle käka tacos hemma hos mig, dricka lite vin och sen dra vidare på fest hos Zohra. Istället blev vi kvar hemma hos mig och låg och snackade halva natten vilket händer för sällan då det inte finns så mycket tid och energi för det. Det var i alla fall mycket trevligt.

Vaknade sedan upp tämligen sent på lördagen till strålande solsken och riktig vårvärme. Så vi tog oss ner på stan och strosade runt lite där innan vi föll för mannen med reklamskylten på drottninggatan. Så istället för en fika blev det en stor och otroligt välsmakande Thai-buffé. Sedan vidare till Skälby och en promenad till med Yanka. Blev en kort vistelse där innan vi var tvugna att åka tillbaka hem igen då det anordnades lite festligheter i korridoren. Micke och Giannis från korridoren slöt upp och så även Emma och Erik*2. Sedan anslöt även lite annat folk och även Zohra + sällskap kom förbi en stund. Blev en mycket trevlig kväll som slutade med att vi satt och drack och snackade gammalt och nytt på mitt rum innan Emma och sällskap var tvugna att bege sig hemmåt vid 3-tiden.



Söndagen blev något seg, men begav mig ändå till Staffan där helgens enda debackel utspelade sig. Förlust i första kvalseriematchen mot fucking jävla Almtuna. Tur att andra matchen mot Växsjö blev en seger i alla fall. Så hoppet lever, Heja Leksand!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0