Från Fagersta till Stockholm

Sitter här och filosoferar lite för mig själv inför morgondagens skolstart. I morgon börjar alltså allvaret och det är med vissa blandade känslor. Framförallt så känns jävligt kul, det känns som en utbildning som passar mig. Beteendevetenskap är ju något jag velat utbilda mig inom, samtidigt är jag nervös att börja på ett nytt ställe och träffa massa nytt folk. Dessutom har en viss portion av vuxenångest gjort sig påmind. Det känns så sjukt vuxet att börja en utbildning, om allt flyter på kommer jag vara utexaminerad socionom om 3.5 år, dvs 2011 och jag kommer då att vara 25 år. 25 år och med en yrkesexamen, det känns så vuxet, va fan min farsa är socionom och föräldrar är ju själva urtypen av en vuxen person. Det känns så främmande och avlägset på nått sätt, men samtidigt känns det jävligt inspirerande och jag att stortrivas nu när jag får en riktig klass och grejer och snart är det vår här i Stockholm och sen sommar. Fan va tankarna flyger iväg alltså.

Förut så gick jag i tankarna att bli gymnasielärare, hade ju egentligen valt historia först, men bytte ju som sagt senare till sociologi. Sen blev jag mer och mer sugen på Socionomprogrammet och efter en hel del övervägande så valde jag. Men annars har jag inte tänkt så mycket på det, mest koncentrerat mig på sociologin och livet i övrigt, dessutom har jag jobbat dom senaste veckorna vilket har fått mig att tänka på det istället. Men nu jävlar är det dags, samling 12.15 utanför socialhögskolans Aula! Yeah!